Det strömmar in kommentarer om språkliga knasigheter. Sagesmannen T påminner om ett inlägg på DN Åsikt och där ligger ännu fler i ämnet, alltså det Sbråkbloggen huvudsakligen handlar om. Den 2 april skrev Christina Johansson, medlem i nätverket Språkförsvaret, om hur Stockholmsvaruhuset NK, i likhet med många andra butiker och företag, håller på att ersätta svenska med engelska på skyltar och hänvisningar. Antagligen måste man dock prenumerera på DN för att kunna läsa de här inläggen!
Och så har vi M, morgonens rapportör, som hade lite skojigt åt ordet "avfölja". Se där något som ännu inte nått Akademiens öron. Eller jo, förresten, men bara de gamla. Slår man i svenska.se/tre är det bara SAOB som ger ett exempel, och då på ordet ”affölja”, som betyder ”följa någon bort från/till ett ställe”. Exemplet, som inte är purfärskt, lyder: "Mester Gotschalk (var) der .. med II Kungens Capitenare af Skottland, hvilka han dit afföljde xiiii dar efter. O. M. Gothus i HSH 1:8 (1527).
Det nutida "avfölja" tycks innebära att man slutat med vanan att på Twitter och andra sociala plattformar följa politiker, influerare, fan och hans moster, m fl.
M hade även sett (eller hört) meningen ”Uppfriska mitt minne!” Det är en konstruktion som undertecknad tycker illa om. Processen heter väl något grammatiskt, men äsch! Minns den dag för ett antal år sedan då folk började säga ”efterfråga” i stället för ”fråga efter”, som vi äldre tiders lantlollor uttryckt saken. Så pass lantlollig är jag själv att det naturliga ännu vore att säga: "Friska upp mitt minne!" Men folk vill gärna tala som det vi på den gamla delvis goda tiden kallade byråkratspråk.
