Den unga journalisten skrev att hon skulle ”hålla sin mun” om vissa saker. Jahapp, då hoppar ens egna decennier man har bakom sig upp och de håller sannerligen inte sin mun. De håller munnen, helt enkelt. Eller truten eller käften eller det talspråkliga ”håller mun” (Jämför med ”åka till station”, som för nagelfarare heter ”stationen”.) Innehållsmässigt stämmer det förstås inte, detta skrivs av en som inte håller mun!
Engelsmannen ”holds his/her breath, keeps her mouth shut, puts his hand in his pocket”. Svenskar är ena bålda rackare som glatt inser att sammanhanget (”kontexten” för moderna läsare av bloggen) avgör vems anda och mun som hålls och vems hand som stoppas i vems ficka.
Ofta hör man i denna tid ”hon bröt sin arm” eller ”hade ont i sin rygg”. (Det vore förresten mer av ett polisärende om hon brutit hans arm). Men svenska är det inte.
Det är en direkt kopiering av det engelska sättet att uttrycka sig: ”she broke her arm” eller ”had a pain in her back”.
En inte helt purung svensk säger automatiskt ”hon bröt armen” eller ”hade ont i ryggen”.
Engelska använder alltså possessivpronomen där vi har bestämd form av de kroppsdelar som använts i exemplen här. De visar en bråkdel av tusentals förändringar som sker med det språk som kallats svenska. Men nu blir en översatt engelsk variant, kan man med fog säga.
Sbråmakaren anser detta vara en av flera miljökatastrofer som nu drabbar oss. Men just den här verkar inte skrämma så många.
