Man vaknar en morgon och hör – ännu halsovande – reportern i P1 tala om att något utförts (eller vad det nu var för ett verb) enligt ”best practices”.
Då sätter man sig käpprätt upp, vandrar till datorn och skriver in ”best practice” i Google. Wikipedia, detta tidens orakel, skrivet av oss alla, berättar att det ”är en praxis som är införd, fungerar och används samt bedömd av experter på området som det bästa som finns i bruk för tillfället. En praxis kan vara olika företeelser, t.ex. en process, ett avtal, en rutin, ett förhållningssätt./…/ Om man tillåter sig att inte vara bokstavstrogen, kan man säga att en standard beskriver en målbild och en best practice beskriver vägen dit. När man har infört en praxis kan man använda en standard som riktmärke för att förfina och förbättra sin praxis”.
I Computor Sweden, webbtidning (tidigare papperstidning) som handlar om datagrejer förklaras ”best practice” på följande sätt: ”praxis, etablerad praxis, bästa metod, branschnorm, god sed, känt och beprövat sätt att med gott resultat lösa en uppgift, sköta en verksamhet eller hantera teknisk utrustning”.
Känslan av overklighet tilltar. Eller ska man säga överdrivet förklarad verklighet. Ty man skulle kunna säga ”bästa metod” eller ”etablerad praxis” på svenska. Börjar det inte bli märkligt detta?
Enligt ”my opinion”, alltså. Man kan också säga "enligt min åsikt", om läsaren hänger med i det komplicerade resonemanget.
En svensk kan finna detta a bit exaggerated. Fan vet dock hur länge.
