torsdag 4 april 2019

Som man ropade i skogen hände det även att man fick svar


Så har vi förstås även det faktum att tillvaron ändras stup i kvarten som påverkar språket.

En ungdom läste en text (det var i radion, som vanligt) om någon som ”hörde ett eko i skogen”. Hon uttalade ”eko” med kort e, som i ekonomi och ekologi. Det hördes ett ”ecko” i skogen, läste alltså ungdomen, och undertecknad föll i penséer.

Och det slog mig: det nutida intresset för ekologi (och för all del även ekonomi) är stort, men ute i skogen är det inte många som är. Läser man inte om att barn och ungdomar vistas så lite ute i friska luften? Eller vilken luft som helst? Kanske hon som läste aldrig stött på ett eko?

Eko var min ungdoms finfina ”selfie”, fast mera ”hearie”. Efter att ha skrikit "hoho" och hört att det funkat skrek man "TORSTEN!". Det vill säga om man nu hette så, själv skrek jag mitt eget namn. Och såväl Torsten som jag fick till vår oförställda glädje höra någon som skrek våra namn tillbaka. Det var lika verksamt för ens narcissistiska ådra som dagens selfie.

Men hur är det med ekot i skogen och det i ekonomin? Varför uttalas de olika? Jo, de kommer från olika ord ursprungligen. Skogsekots eko kommer från ett grekiskt ord för ”genljud” (rätt vackert ord också, inte sant?). Ekonomi-ekot i sin tur är likaså grekiskt, men då ett som betyder ”hus, hushåll”.