Jag kan vara nostalgisk över den tiden. Jag kan inte säga att jag saknar den, det skulle vara lite missvisande. Som att jag inte skulle vara lycklig över där jag är nu, och jag är lycklig över där jag är nu.
Det är TT som tycker att ”där jag är nu” är ett bra språkbruk. Mer svenska vore …lycklig/glad över min situation för tillfället” eller ”… ”glad/lycklig över hur jag har det nu/för tillfället”.
Sammanfattning: en platsangivelse är väl ändå inte det bästa sättet att beskriva en sinnesstämning hur hjärtgripande den än är?
Se där kom ett ord med som fick mig i obalans häromdan när det användes av vem-det-nu-var. ”Hjärtgripande, hm, hm, hm”, tänkte jag och började finkamma lexikon i min närhet och även bortanför densamma.
En korrekturläsare ligger alltid i startgroparna så fort något med ”hjärt” dyker upp. Det beror på att den (utdöda) yrkesgruppen ofta stötte på ordet ”öppenhjärtlig” (som faktiskt stryks under med rött av Word, tack för det). Det heter ju öppenhjärtig eftersom ordet ”hjärtlig” har en annan slags betydelse (eller hur nu förklaringen lyder).
Än så länge ges i svenska ordböcker bara ”öppenhjärtig”, men pass på! Se gårdagens inlägg och inse att det bara är en fråga om tid: När tillräckligt många säger/skriver ”öppenhjärtlig” så heter det så!
Hur som helst, och något av en chock för undertecknad: ordet ”hjärtgripande” finns i de flesta ordböckerna. Ja, så där ser livet ut, fullt av fällor på vad man tror vara en bred, asfalterad väg.
Det är TT som tycker att ”där jag är nu” är ett bra språkbruk. Mer svenska vore …lycklig/glad över min situation för tillfället” eller ”… ”glad/lycklig över hur jag har det nu/för tillfället”.
Sammanfattning: en platsangivelse är väl ändå inte det bästa sättet att beskriva en sinnesstämning hur hjärtgripande den än är?
Se där kom ett ord med som fick mig i obalans häromdan när det användes av vem-det-nu-var. ”Hjärtgripande, hm, hm, hm”, tänkte jag och började finkamma lexikon i min närhet och även bortanför densamma.
En korrekturläsare ligger alltid i startgroparna så fort något med ”hjärt” dyker upp. Det beror på att den (utdöda) yrkesgruppen ofta stötte på ordet ”öppenhjärtlig” (som faktiskt stryks under med rött av Word, tack för det). Det heter ju öppenhjärtig eftersom ordet ”hjärtlig” har en annan slags betydelse (eller hur nu förklaringen lyder).
Än så länge ges i svenska ordböcker bara ”öppenhjärtig”, men pass på! Se gårdagens inlägg och inse att det bara är en fråga om tid: När tillräckligt många säger/skriver ”öppenhjärtlig” så heter det så!
Hur som helst, och något av en chock för undertecknad: ordet ”hjärtgripande” finns i de flesta ordböckerna. Ja, så där ser livet ut, fullt av fällor på vad man tror vara en bred, asfalterad väg.
