Här skriver en som tvångsmässigt korrekturläser sommaridyllen

Sommarsverige erbjuder mycket för gamla korrekturläsare. Då avses inte stränder, uteserveringar, campingplatser, utflyktsmål där folk gärna trängs med tusentals andra på en liten yta i stekhet sol (eller regn) utan de skrivna meddelanden som dessa ställen ofta erbjuder.

På en farligt fullpackad båt föll jag inte i vattnet utan i tankar. (Det är jobbigt med folk som vuxit upp med texter av bl a Cello*). De kom sig av en skylt om regnskydd att köpa.

För det första: i ett språk, både talat och skrivet, som är fullspäckat med randomuttryck från engelska känns kanske inte just denna översättning nödvändig. Hade ens modersmål varit vilket som helst som skrivs med latinska bokstäver hade man förstått ”regnponcho”. Särskilt med tanke på illustrationen.

För det andra: ”Regnponcho 25 sekunder”? Hm, få se nu. Så här är det. I en speciell kontext, sammanhang, som vi sa förr, kan man givetvis stava fel och skriva lite hipp som happ. Men av erfarenhet vet jag att det finns andra sammanhang där det är mycket viktigt att vara överens om minsta detalj vad gäller språket, särskilt förstås det skrivna.

Förkortningen ”sek” med små bokstäver betyder enligt en gammal språköverenskommelse ”sekunder”. Handlar det om svenska kronor ska stora bokstäver användas: ”SEK”.

Big deal, säger läsaren. Ja, säger jag, det spelar verkligen roll.



*Signatur för Olle Carle (1909–1998) som bl a skrev kåserier med ordvändningar av typen (reservation beträffande exakthet!) ”han ville dränka sina sorger i sprit och svärmor i sjön”.