Efter att under decennier ha försökt begripa såväl världen som nerklottrade manuskript skrivna ibland av journalister, ibland av vanliga dödliga, har en stor vishet vederfarits undertecknad.
Fast mest har jag undrat: Vad är det som händer?
De (ganska så förfärliga) medier som skrevs om och beskrevs igår är inte desamma som figurerar i program med titlar som ”Det okända”. Tyvärr, måste man tillägga denna gång, ty andepratarna är inte så förbålt ondsinta som den ”informationsförmedling” som prompt ska nå så många som möjligt (och det handlar mer om pengar än välvilja).
Det var tidigt 90-tal. Informationstekniken tog sjumilakliv, gratistidningar med mest annonser och pyttelite innehåll - mest skit - såg dagens ljus. Vid ett party för tidningsanställda talade sbråkmakaren med ett par mycket unga journalister om den äckeljournalistik som var på väg att växa fram.
Det var plötsligt enkelt att finna ”nyheter” från hela världen och man började publicera berättelser om vidrigheter från jordens alla hörn. Med tanke på antalet människor på jorden kan den typen av ”nyheter” bli många.
"Man måste ju inte leta upp sensationellt elände från fjärran länder", sa jag, och blev anklagad för att ”inte vilja veta sanningen samt blunda för vad som händer i världen”.
Vi befann oss i början av slutet på etik och moral, publicistiska diskussioner och övervägningar. Det fria ordet, idiotfritt, så att säga, skulle visa sig fria till det sämsta inom människan.
Hon svarade med att konsumera skiten.
