”Skriv som du talar”, löd – om minnet inte sviker – en slogan från Posten på 70-talet (?). Nu är just den Postens saga all, men dess slogan lever kvar hos en del språkmänniskor som fötts med en högre grad av optimism än undertecknad. Vi ska återkomma i ärendet, men först tänkte jag tolka mitt eget inlägg från gårdagen. Varje text bär spår av skribentens ålder, socialgrupp, utbildning och s k bildning, intressen, kön och ungefär femtitre variabler till.
Skriver man som man talar blir det under alla omständigheter inte lätt för eventuella läsare. Och den som vill att det skrivna ska läsas av många måste egentligen klara av konststycket att försöka skriva så att det kan läsas av många (obs: avsiktlig upprepning).
En bra hjälp är regler och överenskommelser om hur språket skrivs och talas. Förr var det inget snack om den saken, men om dagens språkpolitiskt och socialt omedvetet hurtiga skriv-som-du-talar-förespråkare” fick som de ville så blev det sisådär 9-10 miljoner varianter av svenska.
Gammelmedierna har likaså gett upp om ett överenskommet språk och resten av världen kör på, vanligen utan att blinka. Även undertecknad, för all del, men här i bloggen hyses inte så höga anspråk på förståelse som åtminstone nyss nämnda medier bör vara intresserade av.
Därför förklarar jag gårdagstexten även om det är larvigt. Ska inte bli nån vana: se det som en illustration till babblet fram hit.
I gårdagsrubriken är omkvädet snott från den gamla sångleken ”Vi äro musikanter”. Omkväde betyder förresten samma sak som refräng som i sin tur är rader som upprepas i en sång.
”Vända på kuttingen” betyder att man ser något från ett annat håll. Uttrycket är gammalt och lär beskriva hur man för länge sen vände på det träkärl ("kutting", lik en liten tunna) som innehöll brännvin, för att se om det fanns något kvar.
”Fyrbåk” är föregångaren till moderna fyrar och ”tjottablängare” är ett gammalt ord för ”smäll på käften” (om bl a det handlade bloggen 3 oktober 2018). Vidare användes ordet "kverulant" och uttrycket ”rann upp i skallen” - kanske inte allom bekanta - samt hänvisades till en romantitel på ett sätt som kan vara exkluderande (och nu försökte jag vara rolig vilket inte alla kan begripa heller).
Så kan det se ut när man går på frihjul (som jag bara kan säga men inte förstår direkt) och det vore förfärligt om alla höll på så om de ville bli förstådda av alla. Eller hur nu de här liberalspråksoptimisterna tror att det blir.
