Googlar man på kampanjen ”Skriv som du talar” är en av de första träffarna artikeln ”Han ville att vi skulle dricka jos”, publicerad i tidningen Språk, nr 8, 2012. Där skriver Mats Karlsson om stavningsreformer och försök att påverka svenskans stavning under förra seklet. Från de häften som Posten gav ut om att skriva som man talar (1977) citerar Mats Karlsson:
Posten vill lära dig använda ditt eget språk och uppmuntra dig att våga skriva personligt såväl privat som till myndigheter och företag. Det viktigaste är inte att du använder fina ord och stavar felfritt, det viktigaste är att du får sagt det du vill.
Just detta driver den som driver denna blogg: ” det viktigaste är att du får sagt det du vill”.
Det är svårt att veta vad dåvarande Postverket ansåg vara ”fina” ord, men det tycks råda en samstämmighet – inom vissa grupper – om vilka de fina orden är.
I gårdagens inlägg gjorde jag ett försök att, utifrån egna erfarenheter och fördomar om andras språkbruk, tolka mina ord från förrgårdagens inlägg. Det säger sig självt hur befängt ett sånt tilltag är. Skulle jag veta vad större delen av mina läsare förstår och inte? Av det JAG skriver?
Nej, tro på mina ord (åtminstone de som nu följer): Det enda sättet att förstå varandra inom ett språkområde är att värna om regler för hur man skriver och talar. Med samma överenskommelse i botten blir det lättare att begripa varandras meddelanden. Den som har problem – dyslexi, dåliga uppväxt- eller skolförhållanden o dyl – lär sig via språkliga förebilder i omgivningen delta i de ”demokratiska samtal” som språkliberala typer säger är så viktigt.
Alla kommer inte från lagom bra medelklass- eller annan privilegierad bakgrund.
Just detta driver den som driver denna blogg: ” det viktigaste är att du får sagt det du vill”.
Det är svårt att veta vad dåvarande Postverket ansåg vara ”fina” ord, men det tycks råda en samstämmighet – inom vissa grupper – om vilka de fina orden är.
I gårdagens inlägg gjorde jag ett försök att, utifrån egna erfarenheter och fördomar om andras språkbruk, tolka mina ord från förrgårdagens inlägg. Det säger sig självt hur befängt ett sånt tilltag är. Skulle jag veta vad större delen av mina läsare förstår och inte? Av det JAG skriver?
Nej, tro på mina ord (åtminstone de som nu följer): Det enda sättet att förstå varandra inom ett språkområde är att värna om regler för hur man skriver och talar. Med samma överenskommelse i botten blir det lättare att begripa varandras meddelanden. Den som har problem – dyslexi, dåliga uppväxt- eller skolförhållanden o dyl – lär sig via språkliga förebilder i omgivningen delta i de ”demokratiska samtal” som språkliberala typer säger är så viktigt.
Alla kommer inte från lagom bra medelklass- eller annan privilegierad bakgrund.
