Så lite behövs för att somliga av oss ska glädjas kraftfullt över ett journalistiskt skämt som inte är ”exkluderande”. O ja visst, häromsistens skrev jag att det var ett skämt också av mig själv att använda ett ord som ”exkludera”. Det är klart att det är. Liksom "inkludera". Om man menar "utestänga" och "inbegripa".
Jag kan skratta åt allt möjligt i ordväg även om vi numera skämts bort med knasigheter via stavningskontroller som tolkar skribenten fel. Vid en sökning på det inte helt vanliga ”tjolattjofladdring” kan man bl a hamna i en blogg där en kommentar om ordet lyder så här:
Min pappa använde det rätt flitigt förr, särskilt när vi började skolan o skulle lära oss att stava; då var det första ordet han tyckte vi skulle lära oss att stava till.
Vilken fantastisk far!
Och när jag slog upp "tjolattjofladdring" i en ordbok kom den vanliga undringen om vad man egentligenär ute efter. Ordboken gav själv ett förslag i frågan: ”Menade du teologie sjö-lake?”
 |
| Typisk sjö-lake, eller "lake" som vi brukat säga. Vad den har för inriktning på sina universitetsstudier framgår inte |
