Häromsistens talade jag lite om det där ”störa sig på” som vi inte sa förr i världen. Det är dock ett sätt att uttrycka sig på som vunnit terräng och som snart måste skrivas in i boken Svenskt språkbruk. Den är redan nu en riktigt diger lunta och man undrar hur många sidor ytterligare den tål. Nu kommer den förstås snart att upphöra i pappersform så problemet försvinner.
Då kan man äntligen ta med allt folk säger överhuvudtaget - kanske kan t o m exemplen i denna blogg hjälpa till att utöka ordförrådet för att passa varje enskild individ.
Nu till ett av mina sparade citat: ”Den här saken stod honom närmast om hjärtat”.
Jähäpp, den typen av blandade ordvändningar är så vanlig att man får rita kors i taket om nån får till det rätt!
Det är väl klart att sånt händer, jag hör alla invändningar. Det är klart att man själv blandar ihop korten när det gäller fasta uttryck. Och det är klart att man inte fick sig så in i bänken mycket talat och skrivet språk till livs före den digitala stormen. Men även om man reducerar informationsflödet till ett minimum hör och ser man mycket mer av ett konstigt språk.
”Stå någon nära” är inte i platsangivelse utan en känslomässig beskrivning, man är nära vän eller liknande. När ”något ligger en varmt om hjärtat” brukar det vanligen innebära sådant som ett uppslukande intresse, välgörenhetsengagemang eller vad det nu kan vara.
Ligger alltså språk mig varmt om hjärtat? Njae, det är nog sannare att kalla intresset en aningens halvbesatt irritation!
(Man ska inte ha nyheter stå och gå när man skriver om språk, precis nu säger en gubbe i radion att man måste ”komma till bukt” med bombhoten. Se bloggen 29 mars 2017)
