Det var inte många dar sen som en sån där nånting-av-nånting-sammansättning dök upp och retades. Och den 12 augusti handlade bloggen om en sådan (det blir möjligen klarare med ett exempel…), nämligen Kungen av bär. Det riktigt skriker engelska om en sådan formulering, men det stör inte många såvitt jag begriper (trött och bitter grimas åtföljer den sista meningen).
Bärens kung och Nattens drottning – så heter det! Utom när det gäller riktiga drottningar och kungar, då funkar det fint med bägge varianterna. Tycker jag. Visst är väl Thailands kung och Kungen av Thailand likvärdiga? Språkmässigt, alltså.
Men som i reklamfilmen säga ”det här är ett mellanmål av ost” låter skumt, eller i alla fall dumt. Jag skulle föredra ett ”ostmellanmål”. Ännu knepigare lät den ordräcka som stod i en tidning och löd så här: En ”familj av igelkottar”. Det handlade om en igelkottsfamilj.
Naturligtvis skulle man kunna lattja loss med hemgjorda teorier kring fenomenet, men det är bäst att avstå. Läsaren kan rannsaka sin egen (”egna”, säger nutidsmänniskan) svenska och grubbla lite. Eller bara känna efter. Ofta har man en känsla, en som suttit där i åratal, och som brukar vara det man lutar sig mot.
Å andra sidan minns jag från jobbet (korrekturavdelning) en vikarie som funderade lite kring fenomenet äppelkaka/äpplekaka och kom fram till att det ena måste vara singular och det andra plural. Och då är äpplekaka rätt, löd resonemanget, eftersom ordet innehåller ”äpple”. Det är singular och alla vet att det går åt mer än ett äpple till en äppelkaka.Nej, äpplekaka.
Säg emot det den som kan!
