I en värld där inga lagar och regler gäller – språkregler alltså – känner man sig osäker på allt man hör och säger.
I går tog jag bladet från munnen i denna blogg och påstod att det inte går att säga att en färja krockar ”in i” kajen. Men uppenbarligen går det att skriva så i en av landets större tidningar med lika dåliga formuleringar som konkurrenterna.
Varje gång är det förvånande. ”Var är de som har hand om’et?”, tänker man. "Finns det ingen som korrigerar eländet?"
Tack och lov är man inte helt ensam om sådana tankar. Det finns ännu några gamlingar (och några sällsynt förekommande yngre) som inte heller tycker att färjor, bilar, människor, getter – fyll på listan, gärna – krockar in i saker utan med desamma. Men vem är jag att döma i en värld där var och en specialsyr sitt språk och använder det efter eget gottfinnande?
Och för att långsamt skrida in i en ödmjuk ruta av ens personlighets vanligen tvärsäkra marker, så ges ett par exempel på de gråzoner språket också uppvisar.
Ett användbart uttryck är ”ha på fötter”. Här säger den egna språkkänslan att det ska vara obestämd form på ”fötter” (de antar f ö och efterhand en alltmer obestämd form även i den verkliga världen).
Men gång efter annan hör man människor säga ”ha på fötterna”. Ett slående i såväl analoga som digitala lexikon visar att bägge varianterna tas upp. De här konstruktionerna har faktiskt upptagit mina tankar en del och jag lutar åt en egen regel: Den obestämda formen används när uttrycket har en överförd betydelse. Det låter ”rättare” att säga att man bör ha varmt på fötterna om man ska ut i kyla. Andra exempel är ”sticka under stol, mota Olle i grind”. Sticka under stolen låter som om det sker i verkliga världen. Fast då skulle man kanske säga stoppa? T ex ”jag stoppar kartongen under stolen här”. Och så till Olle, att mota honom i grinden förutsätter väl en existerande och bestämd grind?
Men de här fallen är kniviga även om min regel verkar bra. Det finns ju regionala varianter av det mesta. Sydsvenskar drar t ex ofta till med dubbla bestämda former som ”i denna boken”.
Däremot heter det att man ”sätter sitt ljus under skäppan” och ”stämmer i bäcken”. Här är alltså sbråkmakarregeln inte tillämpbar. ”Trälit”, som vi säger där min vagga stått.
