onsdag 21 augusti 2019

Det har länge legat i luften: Är man en konspirationsteoretiker?

Det kommer en dag när varje människa måste ställa sig frågan: Är jag en konspirationsteoretiker? Innan människan i fråga svarar, måste hon beakta fakta i fallet. Nu blir det idédiskussion! (Heja!)

Att världen runt omkring DSHS (den som här skriver) förändrats kan DSHS skriver intyga: Det har blitt ett jädrans sammelsurium! Men DSHS är inte tappad bakom en vagn (även om DSHS hellre vill säga ”folkvagn” i stället för ”vagn”, orätt mot såväl vagn som folkvagn) och vet m a o att det mänskliga språket är en knepig fråga. Få kan enas om vad språk är och bör vara.

Men här har ni en som nördar ner sig i saken! Och därför fortsatte läsa en del annat som A-M Karlsson skrivit, språkprofessorn nämnd i gårdagsinlägget. Bland hennes språkspalter i en större dagstidning är det en en som föranleder frågan: Är jag en konspirationsteoretiker?

A-M K skulle nog svara jakande med tanke på Sbråks innehåll. Hennes spalt har rubriken "Konspirationsteoretikernas nya måltavla: språkvetarna”. Klart man kastar sig över den.

Den tyngre konspirationsteorin går ut på att språkvetare, alla yrkesgrupper med ”språkmakt”, på ett medvetet sätt ”undanhåller kunskap om vad som är korrekt språk”. Detta, enligt k-teorin, för ”att cementera klasskillnader, utanförskap och maktförtryck”. Språkvetarna gör så för att de därigenom ”bevakar sin egen makt, eftersom de själva vet vad som egentligen är rätt”.

Hon beskriver även en mildare version av konspirationstanke som beskriver hur språkmänniskornas verksamhet visar på ”missriktade strävanden att utjämna skillnader genom att upphöja det enklaste (och sämsta) till regel”. A-M K tillägger att den ”uppfattningen rymmer både korrekta iakttagelser och missuppfattningar”Hon försöker alltså förstå vanligt folks oro, som det brukar heta.

Eftersom A-M K inte är här och kan försvara* sig, som det också brukar heta, tar DSHS sats för att  försöka föra en sansad diskussion om saken. Den börjar imorgon, detta var inledningen.


* Det känns nödvändigt att apropå denna numera vanliga klyscha upprepa vad som hände i en diskussion i radio. En person angrep försvaret och programledaren sa: "Ja, nu är ju inte försvaret här och kan försvara sig"