tisdag 6 augusti 2019

Appell, uppmaning, vädjan, varning, profetia, lystring: ja, se upp!

Denna morgon stod undertecknad och kokade kaffe utan brådska när dagens dikt läses i P1. Den var skriven av Bei Dao, översatt av Göran Malmqvist, nestor vad gäller kinesisk kultur och litteratur. För att läsa något om honom tog jag den vanliga snabba vägen och googlade. Hamnade då i en artikel som skrevs 2018 under pågående Svenska Akademien-kaoset.

Leig GW Persson, den kanske mest självutnämnde experten på det mesta, beskrev då Göran M som en ”som aldrig åstadkommit en begriplig berättelse i hela sina liv. De måste sitta där av skäl som jag inte riktigt förstår” (Leif GW P avsåg med ”de” Göran M och Sture Allén).

Tar här tillfället i akt att uttrycka en, tjaa, oro är inte ett starkt nog ord, låt oss säga gigantiskt stor oro över att den typen av uttalanden 1) dels förekommer 2) dels påhejas. Utan att vara en som direkt vill sina medmänniskor något  ont skulle jag vilja döma LGW till att lära sig kinesiska samt översätta alla sina böcker och uttalanden till samma språk.

Men här ett citat ur dagens Dagens dikt av Bei Dao:

Utan brådska kokar jag kaffe
flugor vet inte vad fosterland är för något
jag tar lite socker
fosterlandet är en dialekt


Det är inte en översättning man snyter ur ärmen, den som vet något överhuvudtaget om språk inser det. En svensk, särskilt en vars dialekt inte är lika avvikande som övriga (det finns dock ett fåtal mycket speciella) i Sverige, vill kanske istället säga ”fosterlandet är ett språk”.

Fast en sån mening kanske inte har någon betydelse när folk dels håller på att nedmontera sitt språk (bland annat), dels skräms ihjäl av att annars låta som någon slags extremhögerpartist.

Kasta för guds skull inte ut barnet med badvattnet!