Det är nog få av oss som kan tala eller skriva helt utan klyschor. Kanske kan vi inte heller vara överens om vad som egentligen är en klyscha. För flera decennier sen tror jag att många enades om att ett uttryck som ”vårt avlånga land” var en typisk sådan.
Men just idag kastade en papperstidning in mig i en vanlig bollklyscha: ”Boris har bollen”, stod det. (Med Boris avsågs en känd premiärminister.)
Lite lattjo var detta sammanträffande, bara några minuter tidigare hade jag skummat en del av Wikipedias lista över svenska idiomatiska uttryck där ”bollen är rund” stod med. Tja, den skulle jag vilja kalla en klyscha, men sannast är nog att ordspråk, klyschor och idiomatiska vändningar knallar över gränserna till varandra då och då. Detta om detta. Här utlovades (i gårdagsinlägget) hur det kan låta när man gör avkall på ett språks detaljrikedom – ja, rikedom, över huvud taget.
En person i vad man brukar kalla ledande ställning har sagt följande om sitt företag:
Det finns en väldigt hög kompetens här. Prioritet ett för mig är att sätta kunden i fokus. Där finns hel tiden en utmaning, det gäller att tänka utanför boxen.
Ja, man förstår: det gäller att ha många bollar i luften. För att återgå till de runda tingestar som får beskriva det mesta kommer här ett uttalande från en nytillsatt s k talesperson:
Det gäller att gilla läget och spela bollen där den ligger.
De här yttrandena har väl sin största släktskap med det som brukar kallas affärs-, alternativt politikerfloskler. Själv ägnade jag en god stund åt att försöka skriva om dessa båda citat till något som inte utmynnade i ren intighet. Det lyckades inte.
