Människor är godare än man tror, sa rösten i radio, och jag hoppade högt (som vi högkänsliga gör) och tänkte: nu kommer ett inslag om kannibalism. Varför hoppar man hoppar högt av en sådan utsaga? Ja, här ska komma inlägg om kannibalism. Och så lite språkprat, förstås.
Först brutaliteterna: Härommorgonen var det en TT-notis i min lokala blaska som stod för anledningen till en annan höjdhoppning. Notisen hade rubriken ”Kvinna greps för att ha halshuggit sin egen mor”. Den har publicerats i Sveriges alla tidningar, ser jag på Google. Dådet skedde i Australien och förutom rubriken, som är tydlig (övertydlig, ”sin mor” är detsamma som ”sin egen mor”) förekommer på två ställen i denna fåradiga notis uttrycket ”skiljt huvudet från kroppen”.
Vad är det för bödelspråk? "Halshugga", duger fint som förklaring av förloppet.
Det här är ett exempel på hur den finfina tekniken kastar oss tillbaka till medeltiden, eller i alla fall nån jädra tid där en helt annan mänsklig mentalitet rådde: den där tortyr, vidrigheter och stympning hörde till vardagen och möjligen också var underhållning. Och nu lutar vår egen tids medier, kultur och nöje alltmer åt det äckligt spektakulära. För att roa?
Medan människan själv blir godare och godare blir världen och underhållningen ondare och ondare. Detta ämne tar inte slut i första taget, nu talar Savonarola, Zarathustra och den heliga Sabina genom det medium som här skriver.
