onsdag 24 juli 2019

Den goda människan tolkad genom en bulvan 3)

Nu får vi gå tillbaka till del 1 i denna serie med lockande vidrigheter. Den inleddes med meningen ”människor är godare än man tror”. Varför hoppade jag högt? Jo, det var något med ”godare” människor som skar som en kniv (eller högg med en yxa, för den som vill ha häftigare beskrivningar). Och här kommer ett av mina slöinlägg, ett citat ur Språkbruk, som ges ut av Svenska avdelningen vid institutet för de inhemska språken (i Finland).

Fråga: Finns det någon bra regel om användningen av bra-god? Jag hade en lärare som sa att god endast används om mat?! Jag ser i SAOL att god, godare, godaste används om smak, lukt, sinnelag. Är det mera rätt att säga god mat än bra mat? Känner mig aningen förvirrad. 

Svar:
God kan användas i många andra sammanhang än enbart om mat. Det stämmer att god, godare, godast används om smak, lukt och sinnelag. Om man säger god (godare, godast) mat syftar man på den goda smaken, medan bra (bättre, bäst) mat betyder att maten är av tillfredsställande kvalitet, t.ex. nyttig eller näringsrik. Frågan om bra eller god i andra sammanhang är delvis en stilfråga. God undervisning uppfattas som mer skriftspråkligt än bra undervisning. 

Enligt Svensk ordbok kan god användas om en person eller företeelse som har (ett överskott av) de nödvändiga egenskaperna för att fungera tillfredsställande i visst sammanhang, t.ex. en god hustru, eller som är moraliskt högtstående i tanke och handling. Då används vanligen komparativformen bättre. God kan även betyda ordentligt tilltagen, som i följande exempel: Vi satt en god stund och väntade.


Man komparerar alltså inte så här: "god-godare-godast" när det gäller personer och företeelser - sådant som inte är mat eller dryck. Detta har även jag lärt mig och det sitter som berget. En godare människa är alltså en som smakar bättre än en annan. Det känns perverst att säga så i dessa tider av sensationsinformation, så det tänker jag inte göra.

Heja Finland som tar språk på allvar, förresten!