Nu ska det väl vara slut på it-kritiken, en av mina läsare, O I, gäspar stort, ser jag! Bara en sak till (för den här gången, alltså)! Maryanne Wolf, (leta gärna upp hennes artikel i The Guardian om hur vi skummar texter) talar om en lärare i engelsk litteratur som säger att hans college-elever undviker litteratur från 1800- och 1900-talen eftersom de inte har tålamod att läsa ”långa, täta och lite svårare texter”. Så har det varit länge hos oss. För 25-30 år sedan hörde jag skolelever säga att de inte ville läsa Vilhelm Moberg, för att ”han skriver på gammalsvenska”.
Om man nu ska vara petig är gammalsvenska, eller ”äldre nysvenska” beteckningen på det språk som användes mellan 1526 och 1732. Dessa årtal markerar ett par språkligt/litterära händelser som förändrade svenskan en hel del.
Det här visste förstås inte de elever som talade om Vilhelm Moberg, men de menade förstås att han var svårläst och omodern. De romaner ungdomarna (det här var alltså runt 1980) tvingades (?) läsa hade då 30-50 år på nacken. Något måste ha hänt med språket under 70-/80-talen, och/eller synen på modernitet kontra historia.
Vet inte hur många gånger man hört att folk från gångna tider beskrivas som lite bakom flötet i största allmänhet. Antagligen för att de varit dumma nog att låta sig födas i en tid som inte var lika smart som vår.
Själv följer jag med rätt bra i en roman (men jag lyssnar på den!), Rosen på Tistelön, av Emilie Flygare-Carlén. Den skrevs för 177 år sedan. Klart att man får svälja några obegripligheter samt en del uråldriga uttryckssätt – och därmed en (från vårt håll sett) förlegad syn på människan och hennes tillvaro. Men, för att nu tala med engelskläraren ovan, där finns ett språk med hög täthet, fritt från vår samtids överjästa fluffigheter utan innehåll och bäring.
Förresten var inte alla romaner så himla långa förr. I dag har ju varenda deckarförfattare utan självaktning totat ihop så många sidor att man omöjligt kan läsa dem i pocketformat. Dessutom är språket ofta slappt och slarvigt. Så sent som igår klagade en kompis över hur dåligt korrekturlästa moderna böcker är – om de ens är genomlästa alls före publicering.
