onsdag 3 juli 2019

Det borde inte vara legio att se på språkets förändringar så!

Det ska inte vara legio att bete sig så, säger någon akademiker i radion och språkets väktare hoppar högt av harm.

Ordet betyder inte ”legitimt” eller ens något åt hållet, ”legio” betyder "många". Härkomsten är latin, berättar Wikipedia som (med allas vårt bistånd) ännu är grindvakt och säger ”Även felaktiga tolkningar av uttrycket "legio", som att något är kutym eller praxis, förekommer”.

I viss mån säger Wiktionary detsamma men håller dörren öppen för den (för undertecknad förkastliga) vacklan som uttalas ”om många säger fel blir det rätt”. För miljonte gången tänker jag framhålla en åsikt: Det är klart att språket förändras. ”Över tid”, som de säger som anammat engelska ”over time” och glömt att man kan säga ”med tiden”.

Som man blir varse när man googlar på den här typen av frågor har de flesta språkforskare denna mycket liberala inställning. Det verkar också som om en gräns redan är passerad, man hittar fler diskussioner i ämnet ”rätt och fel” som daterar sig ca tio år tillbaka.

En ung språkforskare skrev om ordet ”legio” 2011:

När det gäller ords betydelse är det inte självklart enkelt att slå fast rätt och fel. För ord får ju sin betydelse genom användning, och vem har egentligen makten att bestämma hur andra ska använda ett visst ord? Om många språkbrukare använder uttrycket ”det är legio” i betydelsen ”det är comme-il-faut” eller ”det är praxis”, så har ju uttrycket de facto fått denna betydelse, även om den står i strid med ordboksdefinitionerna. Blir den nya användningen tillräckligt utbredd måste ordböckerna ändra sina definitioner, så att de speglar språkbruket. Med andra ord: När tillräckligt många människor säger fel blir det rätt, vilket Olle Josephson diskuterat i en språkspalt.

(Som f ö är följande: https://www.svd.se/nar-fel-blir-ratt-en-fraga-om-statistik)

Själv tänker jag inte ansluta mig till den filosofin. Vad forskarna diskuterar är en tid (förr) när språkförändringar gick långsamt eftersom kommunikationerna var långsamma. Nu går allt på ett ögonblick och därför finns egentligen större (men mycket svårarbetade) anledningar för alla länder eller språkområden att göra allt för att bevara sina tungomål.

Detsamma gäller för jordens språk som för allt levande, det är också en miljö- och klimatfråga.