Här fortsätter språksociologin. Eller kanske snarare socialpsykologin.
Vi blir lite till mans fast för mode under vår levnad, somliga mer, andra mindre. Men det var först i övre medelåldern som undertecknad blev varse de riktigt små och ändå avslöjande detaljerna. Vissa halvlånga jackor hade med ens ett slags v-format sprund där bak. Något år senare försvann dessa pyttesmå signaler om hur dessa jackor gick att datera. Det är i minibeståndsdelarna som vissa människor kan avgöra hur modernt/elegant andra är klädda.
För att nu gå över till leksaksvärlden är det bekant för föräldrar, mor- och farföräldrar m fl hur leksaksmodet skiftar. Det går snabbt och det är de ”senaste” och ”rätta” figurerna som förekommit i filmer, annonser eller liknande som genomsyrar barnens önskelistor.
Den konsumtionshetsen är i full paritet med vuxnas plötsliga behov av köksapparater, designade ljusstakar och allt som tänkas kan.
Senast blev jag satt på spåret av ett barn som talade om ”nästomtar”. Dessa ingick inte direkt i leksaksaffärernas arméer av figurer, däremot visade de sig vara denna juls (och möjligen) ”innetomtar”. Kollade igenom broschyrer samt en mängd affärers julpyntavdelningar och såg att det ska vara ”nästomtar” i år. Samt är de i stort sett vad som erbjuds i tomteväg. Läsaren kommer att förstå vad en "nästomte" är om hon/han bara ser sig omkring.
Och för femtielfte gången blir man varse att folk går som på samma räls i det samhälle som samtidigt sägs vara så individualiserat. Tydligt är att de flesta vill ha likadana grejer som alla andra. Och se ut som varann samt använda de senaste orden som dyker upp på språkhimlen. Det är förklaringen till att en fastighetsbolags-vd (tidningsartikel) säger: ”Vi kan med stolthet kommunicera att den här fastigheten skall utvecklas med målsättningen att skapa fler bostäder för närområdet.”
Själv kan jag kommunicera att det är mycket som smittar i vår tid.
