En katastrofdrabbad kvinnas ”I thought it was the end of the world” översattes med ”...det var världens ände” och det måste tilläggas att just ”världens ände” existerar på fler sätt än som namn på platser. En småtjusig och poetisk variant är: ”hon reste till världens ände för att sedan upptäcka att lyckan fanns hemmavid”. (Parentetiskt: om man skulle ta och försöka axla Sigge Starks mantel?)
”Det är inte slutet på världen om NN lämnar”, stod att läsa redan 2011 i en s k renommerad morgontidning. Det finns inte mycket svenskt i en sådan mening: "It’s not the end of the world if NN leaves". Det ska vara ett objekt efter lämnar. Även om det framgår vad. I det här fallet var det visst ”lämnar klubben” som avsågs. Och så heter början ”Det är inte hela världen om...”.
Nu till det mycket oroväckande att det på nätet ligger ett stort antal meningar av typen ”det betyder världen för mig”. Det idiomatiska uttrycket på engelska är: ”it means the world to me”. Det svenska lyder: "det betyder allt för mig".
Trogna läsare kan nu vända blicken åt annat håll, här kommer ett välbekant utbrott: Varje språk har (haft) ett personligt utseende (och läte, för all del), det har färg och prakt i sig självt. Märkligt nog får detta faktum inget genomslag i en värld som säger sig hylla det personliga och individuella. Helvete.
PS I går nämndes frasen ”vid slutet av dagen” som tyvärr skvalpar runt. ”Att the end of the day” heter på svenska ”när allt kommer omkring”. Helvete, än en gång.
