Det är inte bara jag! (It's not just me!)
En illuster skara informanter brukar höra av sig och rapportera vad de hört och sett av språkliga oegentligheter i tillvaron. Nu var det M som sms-ade och berättade vad en reporter i radio sagt vid det nyligen timade brittiska nyvalet: ”Vad var de engelska röstarna i för mod när de kom till vallokalen?” Antagligen tänkt som en retorisk fråga innan hon/han skulle ut och intervjua folk.
Så här är det: inte alla svenskar talar/förstår engelska. De flesta blir i sinom tid tvungna, men vi har inte kommit dit än.
Säkerligen uttalade reportern ordet mood som det uttalas på engelska, alltså som svenska ”mod” fast med lite längre o. Men om nu den som inte kan engelska undrar vad svenska ”mod” har med saken att göra, så är problemet ännu större: vilket engelskt ord är det som avses?
Ja, inte vet jag om det här funkar idiomatiskt, men hör: ”Mood” som i låten ”in the mood” betyder ”humör”. Men man stöter även på ”mode” (mest som en term i tekniska sammanhang) och det betyder ”läge” (uttalet är lite som meud).
Mootarbetad av de språkliberala (”anythings goes”, d v s i stort sett allt är OK) undrar jag om det är schysst att först låta folk gissa vilket språk de hör (läser) och sen, om de nu står ut med att deras modersmål är halv engelska, dessutom måste gissa vilket av några likalydande ord det är fråga om.
