Den som gör en resa har något att lyssna på även om hon inte vill

Från det ena smittsamma konsumtionsmönstret till det andra: huvudtemat för denna blogg, språket. Det är inte konstigt (även om det är sorgligt) att de yngre (då menas 50 år och nedåt…) använder det nya managementkonsultbullshitspråket.

Men när de äldre låter som ett eko av ett föredrag om carpe diem, ja, då känns det bistert.

På tåg går det lätt att överhöra vad folk säger. Nej, skämtar bara, inte använder jag ett ord som överhöra, mer korrekta är det fula ”tjuvlyssna” eller det mildare ”råka höra”. Vad vi än kallar det: ibland rår man inte för det. I min kupé höll plötsligt två medresenärer en telefonkonferens och då gick det inte att INTE höra. Så där satt en annan och gapade över det språk dessa konfererare (nej, lugn, ordet finns inte) använde, trots att de uppnått övermogen ålder. 

En konerenslokal jag nyligen befann mig i

 Den ena personen ringde upp övriga deltagare och berättade därvid att han och kollegan befann sig på ett tåg och att han skulle uttrycka sig på speciella sätt p g a "risk för överhörning", som han sa.”Det kan du slå dig i backen på”, tänkte jag och överhörde för fulla muggar.

Här drällde det av ytterligare samtidsuttryck som att ”vara på banan”, och ”när det kommer till” (ett av mina många hatobjekt som tar bort ”gäller, handlar om”). De båda konferensdeltagarna avbröts ständigt p g a den dåliga täckningen, så jag fick höra det svenska ordet ”connecta” många gånger: ”vi får försöka connecta igen.”

Och varje utflykt i tillvaron leder till något annat språkfenomen. Håll kvar ”connecta” i minnet så ska jag återkoppla i morgon.

PS Hör man väldigt personliga grejer hamnar det givetvis inte i bloggar som denna!