Allt som påverkar dagens språk är, som sagt, inte engelska. Ett faktum är att man hör alltfler ickemodersmålstalare prata svenska i medier. Det går inte att undvika att det då blir lite si och så med språket. Ändå påverkar det naturligtvis allas våra sätt att tala och skriva.
Att över huvud taget närma sig denna fråga är lite kinkigt. Men det vore absurt att hindra människor med brytning att tala i radio och tv.
Å andra sidan kan man önska att åtminstone journalister skulle prestera en svenska som förstås av så många som möjligt. Och det gäller i minst lika hög grad reportrar o dyl yrkesgrupper med svenska som modersmål!
Först ett par exempel från, tror jag, personer som inte är födda i Sverige. En var den radioreporter som ville ge beskrivning av intervjumiljön han befann sig i och sa: ”Framför oss står vatten i korta glas”.
Jag googlar ”korta” respektive ”långa” glas. Jodå, särskilt gott är det om ”långa” glas. Många bryr sig inte om sånt här. Det gör jag. Försvinner eller blandas motsatsparen ”hög-låg” och ”lång-kort” är det som med floran och faunan: utarmningen blir tragisk.
En annan (möjligen tvåspråkig) programledare i tv, delade ut priser som hade att göra med svenskt och finskt programsamarbete. Han sa om några av vinnarna: ”De är förvånansvärt bejakade till det finska språket.” Felet är förklarligt men innebörden blir nonsens.
Värre var det med den uppenbart svensksvenska politiker som kommenterade vad-det-nu-var med orden ”När vi hör honom prata om de positiva incitamenten vill jag gärna bejaka det”. Det går inte ens att avgöra om det är rätt eller fel. Snyggt är det i alla fall icke!
