Ibland får man pudla.
I denna blogg förekommer då och då utrop av avsky som gäller andra människors språkbruk. Men egentligen har sbråkmakaren stor fördragsamhet med individers otillräckliga kunskaper. Den som känner sig själv vet också om sina egna brister. Detta uttryckte de gamla grekerna med orden gnōthi seauton (γνῶθι σεαυτόν) som betyder ”känn dig själv”. Sokrates förklarade det som att folk gör sig löjliga när de låtsas förstå svåra grejer innan de själva fattat dem.
Jag har, det kan ha framgått, ett litet horn i sidan till de flesta av vårt lands språkvetare. Inte för att jag ogillar dem mänskligt sett, jag känner dem inte, men deras hållning inför modersmålet anser jag ofta ryggradslös. (Där kom pudeln, ingen ska beslå denna skribent med orättvisa.)
Min bakgrund rymde många släktingar som inte hade så j-a mycket (ut)bildning bakom sig, men de stod för en hel del språkliga finesser som inte alltid passar i andra salonger än deras modesta krypin.
Man kan inte beskylla dem för att ha snobbat med orden. Men det är, sanna mina ord, en sjuka som grasserar i dag. Och då dessutom ord av typen corporate-bullshit-varianter. Det är väl inte konstigt att man blir förbannad, som en nära släkting alltid sa, fast om andra ting.
Till saken. En representant för den svenska ”språkvården” satt för en tid sen och talade (i radio) om att ”adoptera” ord man ville ha kvar i språket. Om den idén skulle vinna stort gehör hos allmänheten vore den inte alls dum, anser jag.
Men så säger denna professionella språkmänniska att han med detta ”adopterande” som bakgrund börjat använda ordet eklatant (effektfull, iögonfallande, uppenbar). Förklaringen till användandet var dock inte lika ädel: ”Det är för att visa att jag vet något som du inte vet när jag använder det ordet”.
Vad språkmänniskan inte vet då är att det till helt nyligen fanns många människor i Sverige (och en del finns kvar) som studerat franska och mycket lätt känner igen eller i alla fall kan härleda ordet. För att inte tala om alla miljoner fransmän! Bland dem står det till med som citatet ur Pyttans A-B och C-D-lära berättar: ”I Paris gentila salar värsta buse franska talar”.
Det är oerhört förvånande att folk inom språkskrået håller på som tonåringar och pellejönsar sig. Respekten naggas oavbrutet och se på fan: inte har jag kommit fram till nyordslistan ens och än som utlovades i förra inlägget!
