Främmande och främmande, förresten: tyska anser många vara enkelt för att det är ”så likt” svenska. Se upp! Med den tanken går man genast i fällan!
Idén till den här texten kom flygande när en kvinna i radion talade om olika länders bakverk med anknytning till julen. Hon nämnde bl a en tysk ”stolle”. Nu skämtade kvinnan kanske, man kan frestas att kalla kakan "stolle". Dess tyska namn är ”Stollen”.
Likheten med vårt svenska ord för en knäppgök, en stolle, gör det svårt för oss med Stollen, som låter som en plural för den som är lite bekant med tyska språket.
Så fort man lärt sig något man tror är ett grammatiskt mönster sitter man på pottkanten. Ta alla dessa tyska verb som slutar på -ieren och vanligen motsvaras av svenska verb på -era: diskutieren, publizieren, reparieren.
Ja, och så en vacker dag vill man tala med en tysk om att ”parkera” och säger "parkieren". Då visar sig den rackarns tysken säga ”parken”.
Det mest välkända felsteget av dem alla är ”die dumme Schweden”. Fel. På fler sätt än ett. För detta är en svag adjektivböjning och den låter grammatiskt korrekt ”die dummen Schweden".
Wikipedia:
Die dummen Schweden, de enfaldiga svenskarna (även omnämnt i den grammatiskt felaktiga formen die dumme Schweden), är ett svenskt uttryck på tyska för det mindervärdeskomplex som svenskar kan drabbas av i kontakter med utlandet. Uttrycket är en faktoid och förekommer inte i tysktalande länder.
Det är alltså de dumma svenskarna som fått för sig att folk som talar tyska säger så.
