En björntjänst gör ju ingen glad, oavsett hur världsvan man är

Björntjänster ska man vara försiktig med. Inte bara såna som verkligen blir vad de heter – man får se upp även med dem som av många uppfattas som motsatsen: att göra någon en riktigt stor tjänst. Det går att googla sig fram till mycken kunskap om den här vanliga  missuppfattningen, björntjänsten är värd lite möda!

På liknande vis ska man passa sig för att kalla något hög- eller lågoddsare utan att ha konfererat med vana spelare, t ex travdito, som kan berätta hur det går till att hamna fel bland oddsen.

 
Nämnda fällor är lätta att falla i, men ändå så pass kända att de kanske kan undvikas. Då är det värre med ord vars innebörd glider iväg från sin ursprungliga betydelse på ett mer dolt, nästan lömskt, vis.

Genast här ett exempel från en tidningsrubrik: ”Världsvant par sadlade om när barnen kom”. Reportaget handlade om ett par som bott i en mängd olika länder, något de tyckte var bäst att sluta med när barnen kommit. Det enda ”världsvana” med dessa föräldrar visade sig vara just detta: De var vana vid att bo i olika länder.

”Världsvan” beskriver  SO som: ”van vid att upp­träda i sällskaps­livet och där­för skicklig i att konversera etc.” SAOB säger att den är världsvan ”som har stor erfarenhet av världen o. vet att föra sig i sällskapslivet (i (internationella) umgängeskretsar med högt socialt anseende)”.

 
Som vem som helst kan räkna ut är det dock möjligt att flytta runt bland jordens alla länder utan att bli det minsta världsvan.

Så här jävlas orden. De ser ut att ha en enkel innebörd, men kanske inte används av grannen eller kompisen för att beskriva samma sak. Det beror på vad man lärt sig av föräldrar, medier, kompisar, skolan, litteraturen och andra ställen där en överenskommelse om ords och meningars betydelse spelar en avgörande roll för språket i fråga.