”Det vi tittar på nu är att vi vill ha en utredning som tittar på det här”. Sa politikern. Det är förstås inte rättvist att slå ner på en mening yttrad i stunden. Ens egna uttalanden skulle inte heller vara sköna aktstycken utskrivna i text.
Men låt meningen vara ett exempel på det språk vi hör MYCKET av i dag. Blogginlägget 21 april handlade om ett ord på endast tre bokstäver (”och” eller eventuellt ”oui”). Kanske var det p g a sin korthet som ordet blev mer innehållsrikt än politikerns tuggummiblabblabb.
Blev påmind om det ännu inte skrivna, eller uttalade, av en sekvens i en film. En amatörpoet skrev varje dag dikter i en omhuldad anteckningsbok. Den existerade bara i den verkliga världen och saknade datorns backup-räddningsmöjlighet. Så den var oåterkalleligt borta när hunden käkade upp häftet med de poetiska alstren.
En japansk turist på besök visade prov på synska gåvor när han hamnade bredvid den olycklige mannen på en parkbänk. Efter ett kort samtal om just poesi överräckte turisten en gåva – en anteckningsbok – samtidigt som han sa: ”Ibland erbjuder tom sida mest möjligheter”.
Det kan få en att tänka på begreppet tabula rasa och hur vi från början är oskrivna blad. Snart för vi pennan över ett papper (ja, slår på några tangenter, då) och skriver att vi nu tittar på en utredning som tittar på något.
