Dessutom hade ofta redaktioner ”egna” skrivregler. De avvek inte stort från dåtida språkråd, men kunde låta ungefär så här: ”På denna tidning använder vi inte förkortningspunkter” (där skrevs m fl och t o m).
Generellt fanns i landet gott om språkliga ”tillsynsmän” som gav råd om (”bestämde”, kan man
t o m säga) vilka ord som skulle användas i officiella sammanhang när tveksamheter uppstod.
Det här kom jag att tänka på när journalister och intervjuade i ett radiosamtal omväxlande använde orden ”respirator” och ”ventilator”. Under lång tid har det på svenska hetat respirator. Då har de flesta vetat vad som menas.
Nu tar man den vanliga vägen och använder engelsktalandes ord för saken: ”ventilator”. Då går det för många som för översättningstjänsten Google Translate. Skriver man ”ventilator” på engelska och ber om det svenska ordet får man ”fläkt”.
