Efter att ha hört en stund på radio fick jag anledning att börja med dessa studier. Så här gick tankarna: ”Vad är det som får mig så in i bänken vansinnig av att höra formuleringen ”lyfta frågan”? En massa människor – för att inte säga alla – formulerar sig just så: ”Fint att du lyfte frågan/problemet/det här!” Lyfte. Och här sitter man och morrar. Varför?
Jo (jag kan inte bara ställa frågor, jag kan besvara dem också!), det är naturligtvis för att det enkla, simpla, tydligen alltför gamla ”ta upp frågan” tycks helt borta. (Ställa en fråga är något annat.) Det är skrutt om fungerande och enkla uttryck bara försvinner. På den tiden alla sa ”ta upp frågan” slapp man sitta och bli arg, nu lyfts det oftare än på Schiphol före pandemin.
Vid sidan av det evinnerliga ”lyftandet” finns en annan ”favorit” från branschen: ”landa”. Folk kan på fullaste allvar säga: ”Vi har lyft frågan och landat i en lösning”. Man ser det nästan som en skojig bild framför sig! De menar ”vi pratade om problemet och tror att vi kan fixa det”.
I själva verket finns ett jätteregister av ord, det går att skapa en mängd olika meningar för proceduren. Men nej, den nya svenskan erbjuder färdiga fraser, klyschor, nästan, som kastas in påfallande ofta och får hela samhällsruljangsen att låta som en sumpig träskmark. Klafs, klafs.
Nog för i dag. Värre vrede väntar.
