”Du som är så social”, sa en kollega. Jodå, för all del. Social i överkant emellanåt så det personliga kan bli lidande. Hur kan man önska sig mer ”socialt” när man har telefonmöjligheter, internet och därmed mejl, Skype och fler tillfälliga pladderplattformar om man nu anser sig behöva fler?
Med de få möjligheter som står till buds (ironi) ramlade jag över en otroligt flådig blogg: den kan ej beskrivas, den ska ses! Det hände i sökandet efter det fula språkliga uttrycket ”att ruttna på något”. En blind höna kunde finna ett korn trots frånvaron i stora diskussionsklubbar!
Googlade bara ”ruttna på”. En av de första träffarna var bloggen ”baraenbildavmig” där bloggaren ökade på känslan av urrrk kring ordet ”ruttna”, fast liksom från sidan. Under flera ofattbart vackra bilder av mer än åldrat trä stod följande:
Jag måste fråga: Det skrivs om ruttna sliprar och rutten ved, men vad hände med ordet ”murken”. Många bra ord har vi för förstörelseprocessen: ruttna, vittra, mögla, rosta, murkna, härskna, surna, vissna, falna, multna, ärga, flagna, förfalla, m m - och jag ser ingen anledning till att sluta använda ett så utmärkt beskrivande ord som murkna. Trä och ved murknar, kött ruttnar. Jag säger att ved murknar – vad säger du?
I den här bloggen finns ett kommentarsfält och som svar på något där skrev bloggaren:
Det jag reagerar på är att ordet murkna mer och mer försvinner ur media och folks medvetenhet.
En språklig syskonsjäl! Dessutom är (ja, förutom kommentarsfältet då!) ”baraenbildavmig” lika anonym som Sbråk. Men mindre pladdrig. Bilderna får tala desto mer och visar på en konstnärlig blick som inte går annat att beundra. Kanske snyggast och smartast i sin genre!
