lördag 1 maj 2021

Inte tusan kan det vara något problem med de, dem och dom?!

Hänvisande till gårdagens text om flera ord som används parallellt, och där ett av dem ofta är en mer eller mindre översatt engelsk variant: När nu folk ändå pratar halvengelska, varför ska det vara så förbenat svårt med de evigt omdiskuterade pronomina de, dem och dom?
 
Man hör jämt att ungdomar är ”så bra på engelska”. Det här är inte första gången det sägs: då kan de ju översätta de svenska pronomen som tycks så problematiska. Lätt som en plätt.
 
Sisåhär ungefär: They sat in the café. I saw them sitting in the café. ”They” i första meningen är subjektsform av pronomenet och heter på svenska ”de”. ”Them” i andra meningen, är objektsform – ”dem” är den svenska motsvarigheten. ”Dom” är å sin sida talspråk och kan användas för både ”de” och ”dem”. Men man kan inte skriva (förutom som ofta händer på tv:s textremsor) ”Dem satt på fiket” eller ”Jag såg de sitta på fiket”.
 
Själv har jag alltid varit rätt kass på att förstå grammatiska förklaringar och analyser, men det här var inte ens uppe som diskussionsämne förr, så vad är det som hänt?
 
Den som talar ytterligare andra språk kan upptäcka detsamma i många av dem: pronomen heter olika saker beroende på om de står i subjekts- resp objektsform. Man hör också och ofta sånt som ”jag sa åt han att dra” – vilket är samma historia. Tänker man efter vad det skulle heta på engelska får man ”I told him to piss off” – ”honom” alltså.
 
Om folk anammade denna inte jättesvåra jämförelseutmaning skulle det finnas en nytta med att ”barn i dag är så bra på engelska”. Två flugor i en smäll, m a o. I morrn blir det fler flugor.