 |
Medan svenskan ändrar sig i grunden tycker språkvetare inte att det är någon fara. Ibland kan t o m ett sådant slags fackfolk säga ”men man förstår ju vad som menas”. Kommentarer av typen ”språk förändras hela tiden” står som spön i backen. Och här sitter en annan och blir behandlad som en annan (det var på flit jag använde ”en annan” två gånger i rad, gillar uttrycket!) rättshaverist.
Det är inte rättvist. Men det finns ingenstans att vända sig. Ingen myndighet, människa eller mogul verkar ha hand om språket. Yngre kan säga som en flicka i ett radioprogram häromdagen: ”Man kan inte fråga mamma och pappa efter mer pengar.” Det är en hel mening övertagen direkt från engelska: ”You can’t ask mum and dad for more money”. På svenska skulle den lyda: ”Man kan inte be mamma och pappa om mer pengar”.
Språkvetarna har rätt, i alla fall ett tag till: vi förstår vad som menas. Men vad är det för ett j-a (ursäkta affekten!) språk som hela tiden ska halta fram på trekvart. Grunden försvinner i en rasande fart.
