Plötsligt lämnad i sticket ringer jag mina generationskamrater

Det vida vattnet från i går är en språklig bild av en värld i ständig förändring (det här är en pretentiös blogg och ingen dussindito). Vattnet som Herakleitos beskrev (se i går, som sagt) utmanas nu av den digitala tekniken som strömmar (och strömmas) ännu snabbare. Språket, en av mina käpphästar, virvlar också förbi: glöm de ord du använde nyss, nu heter de annat, och snart åter annat. Språkvården och många medborgare oroas icke.

 
Hörde att SO (Svensk ordbok) utkommer i ny (digital) upplaga. Utgivaren, Svenska Akademien skriver att den är ”en beskrivning av modern svenska med tyngdpunkt på ordens betydelse och användning i kombination med historiska uppgifter”.

 
Bland de nya orden finns ”foodtruck” som kan översättas med ”matvagn” och ”adda” som är kort för ”addera” och betyder ”lägga till”. En pragmatiker tycker att det vore bättre att slå ihop svenska och engelska ordböcker till en.

 
Vår samtid kan inte nog prisa språkets nyttig- och viktighet: ALLA ska kunna ta del av ALLT som skrivs (och sägs, för den delen). ”Ingen ska lämnas bakom”, som det översättande folket säger, omedvetna om att de pratar engelska: ”no one should be left behind”.

 
Faktum är att det är svårt att minnas hur man uttryckte saken för ett par år sen. I såna lägen ringer jag mina generationskamrater. En av dem säger: ”Överges? Eller ”lämnas i sticket”?

Då tar jag själv vid och skriver här att för den översatta frasen fanns ett stort antal varianter: ”Ingen ska lämnas i sticket, ingen ska glömmas (bort), ingen ska överges”. För ”ska” hade man även kunnat säga ”kommer att”: Ingen kommer att lämnas i sticket”.

 
Vad än Herakleitos sa: Varför misstänker man att fler kommer att "lämnas bakom" än vad som skedde för 20-30 år sen? Hur tusan orientera sig på livets flod?