Att sopa rent framför det uppväxande släktet, curla, blir inte bra

När det gäller universiteten finns diskussioner i svang om hur lärare hejdas i sin undervisning för att de – det kan gälla nästan vilket ämne som helst – presenterar fakta och kunskaper av ett slag som ”stör” studenterna som blir kränkta och då, som det brukar heta, ”mår dåligt”. Minns en tidskriftsartikel som beskrev hur lärare i arkeologi fick undvika bilder som ansågs stötande (det kunde gälla mångtusenåriga mänskliga kvarlevor).

Det blir inte lätt att lära sig något över huvud taget då: historien, nuet och säkert även framtiden är full av elände och skit man inte gillar. Och människan hon svänger i sitt sätt att vara: Än är hon auktoritär, slår sina barn och tvingar dem lära sig katekesen utantill. Än låter hon småbarn ”forska” efter kunskap (alfabetet, t ex), men vill de slippa går det också bra.

Man kan inte säga att ALLT var bättre förr, men det är ingen osanning att EN HEL DEL var det. För egen del (och som kan skymta fram i denna blogg) anser jag att man ska jobba hårt för att så många barn som möjligt ska lära sig sitt modersmål ordentligt. Man hör inte längre att detta är viktigt för ”demokratin”, men fram till för några år sen brukade det sägas så.

Vi är snart vid den språkliga punkt där vi kan skräddarsy allt som meddelas oss och själva bestämma om vi vill tolka ett misshagligt budskap som ett behagligt. Eller tvärtom. Skit samma, liksom.

Tack och lov för det lilla antalet motsträviga, de som inte vill slarva bort språket. DN-journalisten Anna-Lena Laurén har nominerats till Årets stilist 2020 (delas ut av facktidningen Journalisten). I samband med detta säger hon: Ord används fel. Jag älskar själv att läsa texter som är exakta, där man ser att skribenten vet vad den tänker. Det är vad stil handlar om. Att få sagt det man vill säga.