torsdag 27 maj 2021

Ett par utbrott och några böner från en riktigt sorglig skepnad

Som läsarna förstått sitter jag ofta med hakorna i backen (som kan betyda ”marken” eller, överfört, ”golvet” i min landsända). Det är väl bara att sno ett av de översatta uttryck som accepterats likt allt annat och säga att man har en dålig språkdag.
 
Pöbeln förr kunde inte ens forma den mening som pöbeln i dag inte har några svårigheter med, den om att man ”har en dålig hårdag”. Heliga Maria, Jesu Moder, alla helgonen och änglarna: ”En dålig hårdag”!
 
De förslagsställare som lagt fram ett ”låt oss byta språk i Sverige” behöver varken vända sig till jordiska eller himmelska makter med sina önskningar ty dessa förändringsglada äro snart bönhörda. Lov och pris ske "språkvården" och alla länders medborgare som skiter i vilket.
 
Berätta om ditt engagemang inför språket och din medmänniska ska ge dig förtifem tips på andra mer angelägna ärenden för mänskligheten. Jag ber om ursäkt i dag och för all framtid att jag inte blivit cancerläkare, vaccinforskare, förskolepedagog, fredsmäklare eller museicurator. 

Det är jag som ensam har hand om den stora språkoron och jag tar ingen skit, som ungdomen säger, nej jag står upp för den jag är och identifierar mig nästan helt och hållet med mitt modersmål.
 
(Varning till de alltför bokstavstrogna: de som inte känner denna skrikhals ombedes att själva försöka förstå vad som kan vara allvar, skämt eller ironi. Ibland står alla dessa att finna i de bokstäver som här används.)