Det finns inte bara många människor utan ett lika stort antal unika individer. Alla bör vi respektera och behandla varandra väl. Frågan är dock hur långt man kan gå i specificerande av, exempelvis, antalet kön. Ska man vara rättvis måste jordens ca 7,867,922,316 (som antalet var tidigare i dag på worldometern) beskrivas utifrån hur de ”definierar sig själva”, som det välanvända uttrycket lyder.
Ett radioprogram handlade om att det utgått påbud om man ska vara försiktig med orden ”man” respektive ”kvinna”. En engagerad sexualupplysare talade om ”hur man kommunicerar”, t ex inom hälsoupplysning och en diskussion utbröt. Hen sa att man bör säga saker ”på ett korrekt sätt, men det betyder inte att man slutar att använda de här könsorden.” (Då avsågs "man" och "kvinna")
Undertecknad är också angelägen om att man säger saker på ett korrekt sätt. Enligt språknormer som gällt förr (?) är ”könsord” något annat än könsbetecknande ord, eller vad de heter på grammatiska. Andra deltagare använde termerna ”könskodade” eller ”könade” ord. Kanske är ”genusord” också ett korrekt sätt. ”Könsord” är det inte.
Det var tyvärr lätt att bli irriterad av sexualupplysaren som använde en lätt nedlåtande ton och försäkrade att hen skulle ”försöka vara jättejättetydlig”.
Är man jättejättetydlig går det bra att använda ”inberäkna, inbegripa”, eller ”räkna med” för det främmande ordet ”inkludera”. Och för ”exkludera” går det jättejättebra att säga ”utesluta”. Då blir färre svensktalande uteslutna. Men könsord vet de flesta vad det är.
