onsdag 9 november 2022

Den röda tråden borde få bli ersättare till politikers röda linje

Avståndet mellan de gånger jag upprepar mig i bloggen blir kortare och kortare. Det kan bero på allt möjligt: t ex egna tillkortakommanden. Men säg den som inte vill lägga skulden på något utanför sig själv: jag tar och klandrar omvärlden, en uppdriven tidsanda och diverse "framsteg".

Det som kommer att repriseras är resonemanget om ”röda linjer” (bloggen 14 och 15 augusti). Nyligen intervjuades några kandidater som vill ta över som partiledare för Centerpartiet. De tillfrågades dels vad de ville göra för att ”sticka ut”, dels om huruvida de hade några röda linjer.

För ”sticka ut” föreslår jag det svenska ”utmärka sig”. För röda linjer upprepar jag gärna de synonyma uttryck Urban Lundberg, chefredaktör för Respons, gav i tidskriften (nr 4/21): gränser som inte får överträdas, principer som inte får tummas på (och sedan följer Lundbergs mer tolkande beskrivningar), samtal som inte får föras, och värre, argument som inte behöver bemötas och idéer som inte får utvecklas.

Det är väl ändå själve hin håle att folk ska hitta på nya namn och termer för eviga självklarheter. Alla har vi väl haft ”röda linjer” sen hedenhös och även dessförinnan?

Kanske ska dagens politiker skippa linjerna till förmån för röda trådar: sådana saknas ofta. Men vi kan befinna oss nära en tid där de båda smälter samman och ingen egentligen fattar vad som menas med något av dem. På Wikipedia förklaras den röda tråden som ”ett begrepp inom retoriken som syftar på att man i en längre redogörelse ska kunna följa ett sammanhang”.

I den simpla värld där undertecknads vagga stod var folket inte i huvudsak retoriker, men röda trådar var bekanta. Linjerna hörde nog hemma i kollektivtrafiken då som nu.