Det började med det vanliga: ”Sätta på vänt”, muttrade en kompis som lyssnade på radion, ”det är fanken vad ofta folk säger att något sätts på vänt”. Reagerar man på så vis för en icke-idiomatisk fras beror det ofta på att den är en översättning. Det är inte alltför djärvt att gissa att ”put on hold” ligger bakom. På svenska kan det heta bl a ”pausa, skjuta upp, lägga på is”.
Hur kommer det mänskligt-mentala sammanbrottet in i detta? Tja, det tarvas ytterligare ett par tankar, även om de tecken som omger oss blir tydligare och tydligare för var dag. Så det fortsatta resonemanget sätts på vänt, annars riskerar man att låta som bärare av ett svårartat syndrom. Som skulle kunna heta digital bulimi, det som gör en del av oss halvt vansinniga.
Kanske det här även drabbat den lokaltidningskrönikör som, apropå ett tv-program med och om några upphöjda artister, skrev: ”De är spegelbilder och kalkerpapper av de bilder vi redan har av dem tusen gånger om”.
För en samhällskritiker av undertecknads rang är det en lisa att läsa någon mer som är lika uppgiven inför mångfaldigandet av det välkända – eller ingenting!
