Vi sa ”jämter” och ”ijämter”, men skriva så i skolan gick inte för sig

Många infödda svenskar talar dialekter. Förstås. Kommer de upp sig i smöret brukar deras språk förändras och glider mer och mer åt det vi lantisar kallar stockholmska. Men ränderna går sällan ur. En person som blivit känd (från undertecknads hemtrakter) talade i tv och sa då ”sånt därnt”. Det säger nog även stockholmare, liksom ”den dära” och ”den hära”. En äldre variant – geografiskt ursprung okänt – var ”såna häringa” och ”såna däringa”.

Osäker på var i landet allt sånt hära dialektsnack pågått/pågår vet jag ändå att ”sånt därnt” heter ”sånt där” eller ”sådant” på finspråk. Fast detta har nog gått och lagt sig om man ska döma efter det modernare ”igenkligen”, som språkfolk inte har något emot. I dag såg jag också ”enkligen” i en text (skriven av en privatperson): ”Enkligen kommer han hem”. Nu är det konstigt nog svårt att hitta den här typen av felstavningar på nätet, Google verkar korrigera oss. Är det bra? Något i detta faktum känns inte som det ska.

Det innebär i alla fall att vi slipper ”jämter” och ”ijämter”, vanliga uttryck förr för ”bredvid, vid sidan av”. Man finner en hel hög ”ijämter” på nätet, bl a från Värmland och Östergötland.

I ungdomen skulle jag låna cykeln av en granntjej som lämnade en lapp till mig (för att kunna identifiera den) där det stod: ”min cykel står ijämter din mammas”. De här orden var på väg att pensioneras redan på 30-talet, läser jag i ordböckerna. Vi sa ”ijämter” ännu flera decennier senare men skulle ha fått röda bockar i uppsatser om vi skrivit så.