Nå. När jag började skriva bloggen Sbråk (2017) var det fortfarande många som ryckte på ögonbrynen (läs de två tidigare inläggen och se hur jag skämtar med eländet). Jag ”överdrev”, var en ”språkpolis”, förstod inte att ”språk förändras” över tid. Det senare är en ordagrann översättning från engelska. På svenska har man sagt med tiden.
När det här lite omärkliga övertagandet av engelskan började växa förnekade många språkproffs faktum. De var övertygade om att svenskan inte skulle påverkas ”på djupet”. Själv tycker jag att denna påverkan nu går mycket djupt och märks i såväl form- som satslära (grammatik). Felanvändning av ord och idiomatiska vändningar är mycket vanligt. Inte ens en vaksam (jag) kommer undan det här som äter sig in.
Men för guds skull: det är klart att språk förändras med tiden! Det är dock inte bra att det går så här fort och utan eftertanke. Texter som bara är några decennier gamla blir svårlästa – för att inte tala om ännu äldre – och tillsammans utgör detta en del i den historielöshet som är ett kännetecken för vår tid (och inte bara i Sverige).
Tona in på bloggen i morgon för mer (”tune in” heter på svenska ”ställa in” eller ”ta in”, eller ”lyssna/titta/kolla på” programmet/kanalen imorgon).
