Guuuuuuud, så trött man blir av fulspråk. Ja, ibland även finspråk. Redan som rätt ung kunde jag bli så irriterad av innehållet i vad som strömmade ur (exempelvis) radion att jag satte på nyheter på andra språk. Det var trevligt med en mänsklig stämma och talade den finska eller serbokroatiska slapp jag fatta vad den sa.
Påmindes om detta idag via en gris (kanske vildsvin eller en oxe?) som
dök upp på trottoaren framför mig. Av ”gris” drog associationen i väg till franska
språket, inget man pladdrar loss på, precis. Själv förfogar jag över ett pyttelitet
förråd av franska ord.
”Gris” är ett franskt ord. På svenska betyder det ”grå”. Och visst var
denna gris grå. Tänker man på franska grisar så säger de (påstår en på nätet som
verkar veta) ”onk onk”. Det är möjligt, många engelsktalande grisar säger ”oink
oink”
Det vore förstås kuligast om de franska svinen sa ”nöff nöff” eftersom
räkneordet ”nio” på franska stavas ”neuf” men uttalas som vårt ”nöff”. Men då
skulle de undra varför de svenska sa ”nio nio”.
