Jung eller new-age-världen verkar ha ögonen på mig, vad vill de?

Personligen är jag lika svag för synkroniciteter som en reporter kände stor skam inför en medicin hon/han skulle hämta ut på ett apotek. Medicinen spelar ingen fortsatt roll i detta som enbart ska handla om synkroniciteterna.

Wikipedia förklarar dem så här: ”begrepp som står för ett iakttagbart meningsfullt sammanträffande utan orsaksmässigt samband. Ordet är besläktat med synkronisering, men med i princip motsatt betydelse eftersom synkronisering är en (av människan) organiserad samordning i tid – exempelvis att en buss avgår fem minuter efter att tåget har anlänt”.

När man är med om märkliga sammanträffanden utbrister de flesta: ”Så konstigt, jag som just tänkt på XX, mött XX, eller liknande”. Eller så säger man "När man talar om trollen står de i farstun", ett uttryck som Wikipedia också tar upp i stycket om synkronicitet. Begreppet i sig lär ha lanserats av psykologen Jung för ca hundra år sedan och används (Wikipedia igen) särskilt av new age-världen. Man är i gott sällskap, m a o!

 

Det rycker sällan i ögonfransar.  Del av bild: Alexander Grey, Unsplash

Ovannämnda reporter berättade (nyss i radion) hur hon gav akt på apoteksbiträdets reaktion inför medicinen för den ”skamliga” åkomman: ”Rycker det inte lite i en ögonfrans?”

Det gjorde det inte, men det ryckte lite i hela mig. Här skrev jag igår om en journalist som sagt att det ryckte i någons ögonbryn och i dag tycker sig en ur samma skrå ana att det rycker i en annan människas ögonfrans. Inget av dem brukar rycka och de senare är ofta proteser, dessutom.

Hur att förhålla sig? Skylla på Jung, new age eller folk som säger underliga saker?