fredag 3 februari 2023

Kan det vara fel på tidningarna, eller är det mig det är fel på?

”Det är inte dig det är fel på, det är mig”. Meningen är en klassiker som används när någon vill bryta upp ett förhållande men samtidigt vill bespara motparten något. Detta något brukar dock inte uppskattas av den som får höra den konstiga meningen. Ändå känns den som användbar för mig själv i dag. 

Inom loppet av bara några dagar har jag läst så underliga rubriker i flera tidningar att jag funderar på att göra slut med dem. För det kan väl inte vara så att stora nyhetsblad skriver så konstigt som man misstänker att de gör: är det kanske mig det är fel på? 

En rubrik löd så här: ”Det är väldigt enkelt att finta ett soc-möte”. Jo, tänker man utav helsike så går det till nöds att förstå, även om man själv mest har kvar ”finta” i bollsammanhang i skallen. Och även om man förstår soc-möte. Men är det bra att låta ett citat från en tonåring bli rubrik? Är det smart att försvåra för läsaren? Tidningar brukar annars berätta hur mycket de vill hjälpa en att förstå. Just den blaskan får jag snarare lust att fimpa. 

Den andra var en ledarrubrik: ”Frågan är om någon fråga skötts sämre av en svensk regering än Nato”. Jag ber läsaren att analysera den utsagan. Visst är den väl jätteunderlig? Eller är det faktiskt mig det är fel på? 

I en tredje tidning stod ”Två olika lägenheter besköts”. Två olika? Var en på 54 kvm och en på 82? Var en påvert möblerad, den andra tjusigt? Vad gör "olika" där? Är det fel på mig? Igen?