Vanligen är den irriterade av olika anledningar. Men en konstig utveckling är att reklamen – i likhet med språket som helhet – blivit torftigare. Förr kunde t ex tv-reklam vara fyndig och rolig. I dagarna måste man fråga sig hur en jättestor matkedja kunnat göra ett sånt nerköp till manus som nye ICA-Stig och hans medarbetare utsatts för.
Det gäller f ö all slags humor: den är sällan rolig numera. Men det är antagligen bara vanlig mänsklig ut- eller avveckling att skojigheter ändras med tiden. Hos en själv eller omvärlden är frågan, även om det är bäst att förhålla sig ödmjuk inför faktum (fast det bär emot).
Varför funderar man på en så här sak? Jo, för att jag för en gångs skull såg ett tv-reklaminslag av slapstickmodell: En man i nöd stannar sin bil vid vägkanten, går ur och pinkar. Då tappar en förbipasserande lastbil en gigantisk stenbumling som krossar framrutan på mannens bil. Avsändare var ett bilglas-företag. Kort och tydligt med Helan och Halvan-humor.
De där flådiga bilarna däremot, de som kör på vackra vintervägar till mesiga låtar med nutidens klämsångare – mja. Anonymt och tråkigt. Lite som detta aningens avslagna inlägg också: man är inte på topp jämt.
Jo, en sak till! I inledningen använde jag ordet "nedslagen", vilket påminde mig om en av mina samlade meningar. Så här skrev en tidning: ”Harry berättar om hur han vid ett tillfälle blivit nedslagen av sin storebror William”. Bör han inte ha blivit nerslagen? Det liksom känns så inifrån min språkmärg, men vad vet jag nu för tiden? Platt intet.
