Borde inte färdigheten att sy förkläden för hand upp på agendan?

Konstfärdigt broderi på fickan: fiskar och sjögräs

En del skills i går, andra skills idag: jag fastnade i skräddarnarrativet (ironi, ”narrativ” används aldrig på allvar i denna blogg). Det var gårdagens exempel, en situation som ”skräddades upp”, som drog in mig i syslöjden.

Att något är skräddarsytt betyder att det är anpassat. Antingen efter en kropp eller, som i den bildliga innebörden, till vad fan som helst. Det är liknande med att ”sy ihop”, frasen används nog nästan mest i överförd betydelse: ”sy ihop en lösning”. Sy ihop lösningar angående barns färdigheter pågår i dagarna, det framgår av nyheterna att de inte kan klippa med sax. Eller

slå kullerbyttor, för all del (idag säger man ”göra” en kullerbytta). Mycket av gammal mänsklig kunskap försvinner. 

Ett bevis är avbildat här på sidan: ett av mig (10-11 år) helt och hållet (!) handsytt förkläde. Det

var småsmå stygn och krävande syfröknar på den tiden. Känner mig kränkt än i dag. 

Apropå ”sy ihop” så finns även frasen ”sy upp”, endast använd inom sitt gamla och konkreta område, såvitt man begriper. Det är bara kläder som ”sys upp”. Under samma historiska period som jag satt och plågades med förklädet sa mammorna att de ”skulle låta sy upp” ett plagg, om de nu inte behärskade konsten själva. Men ovanligt många hade dock såna skills.