Får väl säga som svensken, ”whatever”, och gå vidare. Sättet ”stark” används på i dag kommer nog från ”gå vidare-språket” Vad menar jag nu då? Det är osäkert även för mig själv. Försöker ändå nysta. Det finns ett helt nytt svenskt språk som många talar. Ofta är det politiker, artister, influerare eller vem som helst som vill komma upp sig.
Dessa personer har ofta ”starka” upplevelser. Som berör och griper tag. De går ofta vidare
(det var genom att nyss skriva så som jag kom på det här). De säger ”jag vill vara tydlig med det här”. De gör om och gör rätt (skrev jag också om häromdan) och har en arsenal av färdiga uttryck. Som bure de på en jättestor påse med kylskåpspoesibitar.
Hur kan man säga att t ex en film eller bok är en ”stark upplevelse”? Som ”berör” och ”griper tag”. Sånt språk får en att vilja fråga ”vad menar du? Berätta mer”! De mer pöblistiska ”skitbra” och ”skitdålig” säger ungefär lika mycket.
Så här skrev nån tidning utan självbevarelsedrift (och då menar jag EXAKT det!) på sin kultursida: ”7 starka serier du måste se innan året är över”. Varför skriver inte journalisten något i stil med ”7 serier jag gärna vill rekommendera”. Och ”starka” må vara, men ”måste”?
Allt kallas f ö kultur i medierna nu. Det retar mig för jag är en snobb. Som har svårt att se något kulturellt intressant med Zara Larsson och "Fröken Snusk". Fast det berättar i och för sig mycket om den slags civilisation vi bebor. De två flickorna är säkert rara och trevliga, är bäst att tillägga. Man är ju ändå fostrad hårt och starkt i landets narrativ. Men samma narrativ (obs! det finns ironi här och var i dessa rader, bra att veta för den som inte läst bloggen förr) brukar betona vikten av bra förebilder för ungdomar, särskilt flickor. Det kan man inte beskylla de nämnda unga damerna för. Ack, hur motsägelsefylld är ändå inte denna värld!
Hur kan man säga att t ex en film eller bok är en ”stark upplevelse”? Som ”berör” och ”griper tag”. Sånt språk får en att vilja fråga ”vad menar du? Berätta mer”! De mer pöblistiska ”skitbra” och ”skitdålig” säger ungefär lika mycket.
Så här skrev nån tidning utan självbevarelsedrift (och då menar jag EXAKT det!) på sin kultursida: ”7 starka serier du måste se innan året är över”. Varför skriver inte journalisten något i stil med ”7 serier jag gärna vill rekommendera”. Och ”starka” må vara, men ”måste”?
Allt kallas f ö kultur i medierna nu. Det retar mig för jag är en snobb. Som har svårt att se något kulturellt intressant med Zara Larsson och "Fröken Snusk". Fast det berättar i och för sig mycket om den slags civilisation vi bebor. De två flickorna är säkert rara och trevliga, är bäst att tillägga. Man är ju ändå fostrad hårt och starkt i landets narrativ. Men samma narrativ (obs! det finns ironi här och var i dessa rader, bra att veta för den som inte läst bloggen förr) brukar betona vikten av bra förebilder för ungdomar, särskilt flickor. Det kan man inte beskylla de nämnda unga damerna för. Ack, hur motsägelsefylld är ändå inte denna värld!
