torsdag 1 februari 2024

En tillfälligt språkradikal sbråkmakare utar sina innersta känslor

För omväxlings skull (skämten här är alltid gammalmodiga) fortsätter vi med förengelskningen av svenskan. Man kan lika gärna säga försvenskandet av engelskan. Dock och i vilket fall som helst kan detta tredje språk vara svårt att förstå. Själv känner jag mig ganska tränad, även om man borde ägna mer tid åt annan träning.

Så här stod det i en rubrik: ”Hooja om outningen”. Få ord, men man måste ha en viss förförståelse (nu skämtar jag igen på ett för många obegripligt vis, ingen kan ju veta hur mycket jag skrattade första gången jag såg ordet ”förförståelse”, men det existerar).

Hooja, en musikduo som länge varit fantasifullt maskerad, outades av Aftonbladet. I detta nu ströks outades under med rött av mitt stavningsprogram, det har väl aldrig sett nåt liknande. Själv tänker jag fabulera fritt kring detta svengelska verbs ursprung. Jag kan ha fel, men mjae.

Förr i världen kom man antagligen inte ut annat än när man gick ut på en promenad o dyl. Sen länge har vi tagit över engelska ”coming out of the closet” och sagt ”komma ut /ur garderoben/”, vilket först handlade om att berätta om sin sexuella läggning för omvärlden. Frasen har, som många andra, shanghajats och används om annat: komma ut som kristen, t ex.

Engelskan förkortade den längre frasen så till den grad att endast verbet ”out” blev kvar. Ordboken Merriam-Webster ger ett exempel: ”Foster … was the man who outed the journalist Joe Klein as the author of the novel”. Inte för att jag vet hur man säger på engelska, men på svenska har vi i evigheter kunnat säga ”avslöja” istället för ”outa”, det verb vi stulit och gett svensk verbändelse åt.

Men då undrar en tillfälligt störtradikal språkgalning, varför man inte kallar det ”uta” och skriver ”Hooja om utningen”. Kom igen, gott folk, varför gå den här mesiga vägen?