Sbråkbloggen stramar upp sig och ska en stund försöka falla in i trallen och mallen. Fast det här är skojigt på allvar. Uppslaget kom av att en kvinna, expert i ett radioprogram, visade sig heta Urban i efternamn. Inget ovanligt, folk heter Björn och Lo i för- eller efternamn. Men nu var hon lektor i bostads- och urbansociologi vid Institutet för bostads- och urbanforskning.
Man undrar ibland om namnet eller yrket kommer först. Vi har en massa exempel i Sverige: Lisa Frost, meteorolog, ekonomen Annika Winsth – som blir kul när man hör det uttalas, även om stavningen försöker dölja faktum. Det finns tandläkare som heter Gadd i efternamn och kiropraktorer som heter Kramp.
Många gamla knektnamn kan ge upphov till småleenden. Minns från barndomen när mamma kom hem och uppbragt sa att hennes goda vän fru Frisk var sjuk. (Man sa fru och efternamn på kvinnor dåförtiden). I Göteborgs-Posten kan man finna en mängd såna här passande namn under rubriken ”Folk som heter som sina jobb”.
Och den som inte räds långa texter kan studera ”Snuva, Brölös och Liderlig - Östgötaknektar och torp från indelningsverkets dagar”, skrivet av historikern Björn Helmfrid. En kul, mer modern och inte alltför lång sammanställning av namn, ges av Rolf Stridh (!) i Roffes språklåda: Aptonymer. Aptonymer, skriver Wikipedia är ”personnamn som kan förknippas med personens egenskaper eller yrke”. Rolf Stridh fyller på:
Namnet man får efter sin far kallas patronymikon. Att på motsvarande sätt få namn efter sin mamma kallas metronymikon, t ex Gunillasson eller som den gamle danske kungen Sven Estridsson
En variant är den svenska konstnären Karin Mamma Andersson som började använda tillnamnet Mamma smått på skämt under sin studietid, men det kom att bli ett artistnamn.
